Frassns

2011-08-22
23:49:19

Trilogy
Filosofi humör återigen, om möjlig nästan varje sen sommarkväll, vore perfekt att sitta framför brasan eller ute på en klippa och låta tankarnas vågor slå in mot land. Ibland känns det som om man står med handen utsträckt och låter livets sand sippra ner i handen för att fånga upp allting. Emellanåt blir det så fullt att en del av den sand som borde rymmas eller som man helst önskar skulle på något sätt rymmas där i handen helt enkelt rinner mellan fingrarna och försvinner spårlöst. Det är inte som ett timglas att man precis får en andra chanse genom att vända det upp och ner pånytt. Ibland ångrar man att man inte sträcker ut den andra handen för att fånga upp de sandkorn som passerar ens hand, av bekvämlighet, rädsla och ovisshet.

När jag sluter min hand kan jag konstatera att mestadelens av den sand som finns inne i handen är mindre önskvärd en den som har hamnat utanpå.



2011-08-22
01:23:32

Små problem blir stora.
Problem  : otrolig sjukt i benen pga av träningsvärk. Jag har alltså fått känna på hur det känns att vara 90 år och fått reda på hur det känns när höften e slut och det känns som om man får en kniv i bäckenbenet varje gång man rör på sig. Idag har varit en sån dag att när jag har slagit mig ner på en stol så har det medesamma gått iskalla kårar genom ryggen och jag har blivit medveten om att jag måste någongång stiga upp från denhär stolen och det kommer att vara besvärlig, svettigt och tungt. Det är nästan att man önskar att man kunde dra upp sig istället. Men som den smarte man man är så väl när man slått sig ner på stolen här hemma så kan man sitta där med flinet upp till öronen och be far att hälla upp mera kaffe i muggen samtidigt som man konstaterar att här sitter jag bra trots min träningsvärk.

Men återigen råder Murphys lag och jag har arbete på listan, dessutom inte ordningsvaktsarbete där jag åtminstone får stå istill utan vid lagmansgården, som består att en hus med trappor utan hiss. Med den erfarenhet jag fått under sommaren jag arbetat där kunde jag direkt utesluta möjligheten att undvika att gå i trappor i arbetet, inte heller kunde jag sitta på en stol och vägra gå någonstans. I finnarna finns det sisu sägs det, jag klarade hela dagen fastän jag gått upp och ner ca 20-30 gånger. Men det har varit mödosamt och slitsamt och otacksamt. Varför träna ben när det resulterar i detta dilemma? Då försvinner detta problem. Men nya lösningar föder nya brister.

Slutar jag träna benen blir det osymetriskt, det skall vara estetiskt vackert. Om jag inte tränar benen kommer det att hindra de andra musklerna att kunna växa vid en viss gräns. Dessutom står jag inte stadigt när det blir storm eller när jag e sur. Slutar jag träna helt blir jag fet och dör troligvis av propp eftersom jag är väldigt förtjust i mat, speciellt i stora mängder. Slutar jag äta dör jag eventuellt.

Dö eller ha träningvärk i benen? iallafall inte båda 2 samtidigt

2011-08-16
23:30:01

Toppekonomen
Efter en sommar som bestått av arbete och jag repeterar arbete kommer efter mycket slit den efterlängtade pengasumma som den fattige studerande jag är kommer att åtnjuta till fullo.  En sommar där jag avstått allt dethär roliga för att kunna ha ett mindre knapert liv de kommande 9 månaderna, var det värt det, svårt att säga, svaret fås när pengarna är slut och hur de har spenderats. Håll i pengarna har man fått höra x-antal gånger och visst det lönar sig att vara ekonomisk och knida och allt dendär tråkiga biten, men visst är man förtjänt att unna sig någonting efter denna tid av slit och svett, en lakupekka stång skulle inte sitta helt fel.

Skämt och sido som frukthandlaren sa, Jag har funderat vad jag skulle kunna köpa som jag har nytta av som gynnar mig samt främjer mitt sätt att leva samt livskvalité. Skrap skrap har det låtit x antal gånger och flertalet saker har blvit strukna från min lista:

- motorcykel (dyr leksak)
- byte av bil ( min bil duger bra, jag har bra högtalare)
- Ps3 (blir inte mycket studerande isåfall)
- etc...

Efter mycket om och men  hittade jag mitt svar på en hemsida som säljer tillskott och hade ett fantastiskt erbjudande. Jag kommer att investera en del av mina surt förvärvade pengar i 10kg Proteinpulver. Nu sitter ni antagligen och skakar på huvudet samt konstaterar att varför bränner jag inte upp pengarna lika bra eller köper lakupekka för dem. Om man äter för mycket lakupekka på en gång blir man  fet och får antagligen dålig mage.

Tillåt mig förklara min tankegång. För att en muskel skall växa behövs protein som byggstenar precis som när man bygger ett hus så behövs material att bygga av. Protein finns i kött,mjölk,ägg osv googla om ni är intresserade av mera eller tvivlar på mitt uttalande. Utågende från detta så kan man anta att jag vill få min muskelmassa att växa om man lägger ihop 1 och 3.  Vidare till min nästa punkt så ställer jag mig frågan är kött billigt? blir det dyrt att äta 1 kg kött varje dag eller dricka 2 liter mjölk eller 20 ägg. Varför inte då dra ner lite på dessa för att få ner matkostnaderna och ersätta lite med ett pulver som blandas i antingen vatten eller mjölk för att få tillgång till dessa godsaker?. Denna fattige studerande väljer att satsa på maten och ett alternativ att äta makaroner varje dag finns inte.

Vad drar jag för slutsats av detta då ? dett gynnar mig, det sparar pengar och jag växer.  End of discussion.

men nog skulle det vara fan så kul med en motorcykel.

2011-08-11
00:15:04

What do I know i know your name...
Det är inte ofta jag skriver ett blogginlägg utan att jag vet vad det skall handla om, jag hatar att känna mig tvungen att koka ihop ett inlägg bara för att nån skall kunna hålla reda på vilken tid jag äter, vilken tid jag tränar och vilken tid jag jobbar. Men nu har jag bara en sånhär måste-skriva-någonting-känsla fastän jag inte har någonting i mina baktankar, det får helt enkelt bli improvisation...

Vanligtvis när jag skriver så har jag igång det fenomenala programmet winamp som jag spelar musik från eller så hittar jag nån låt enkelt på youtube, jag bojkottar spotify eftersom jag anser att det har blivit mindre önskvärt på min dator. Ofast som allt hör man på musik som man anser faller en själv i smaken. Ofta hör man på sån musik som faller en i smaken men som också passar in hos ens sinnesstämning. Nu när jag skriver denna vers slog tanken mig om musik som inte man spelar men ändå har, låt mig förklara mitt difusa problem:

Alltså sådan musik som man har hört förr men av vissa speciella orsaker/händelser gör att man inte klarar av att lyssna på eftersom det kan få en att förknippa låten med önskvärda tankar eller om någonting man helt enkelt inte klarar av att tänka på osv, ni fattar vad jag menar hoppas jag. Jag har vad jag kommer på nu 1 låt iallafall som jag helst inte vill höra för varje gång jag hör den påminns jag om en sak som jag helst låter bli att tänka på. Jag vet åtminstone 1 till person som har en låt som han/hon inte klarar av att höra så jag anser mig inte vara helt sjuk i huvudet och inåtvänd. Antagligen finns det flera personer som har lika. Nu slog det mig en till låt som jag helst undviker, jag tänker tom posta den i slutet med en liten förklaring.






Yes, jag hade en gång den dröm som visade sig i att jag och min egen bror satt i en källare och kollade diabilder som först visade när vi var småbarn hur vi lekte och gjorde bort oss osv, sedan kom tonåren och så till den ålder som utspelade sig när vi kollade bilder, alltså den ålder jag befinner mig i just nu. Det som var lite konstigt var att diabilderna fortsatte och visade sedan när man båda 2 hade familj och bodde på olika ställen och hade sina egna liv att sköta och fullt upp med var och sitt. Sedan visade det förståss ålderns höst, och till sist min egen brors begravning där denhär låten spelades i drömmen. Visst det låter kanske lite barnsligt och sentimentalt och allt det där onödiga men denhär låten får mig just att tänka på denhär drömmen som får mig att tänka på dagens läge, Jag och min bror, båda 2 är vi ännu unga har framtiden framför oss, men en dag kommer allting att tas ifrån oss, och en dag kommer vi att tas ifrån varandra. Jag är tacksam att det inte är ännu.

2011-08-07
01:03:20

still alive....
Klockan är halv 2, det betyder valomerkki vid pubben samt dags att förbereda sig för att agera kundernas föräldrar som lyfter ett varningens finger och säger att det är dags att söka sig hem. Men inte idag. Idag är dagen efter ett 10 timmars skift vid mitt andra arbete som jag har en lördag ledigt, väl behövd kan man väl säga. Idag är det inte jag som har ansvaret att vara den besvärliga person som  påminner en om att det är dags att gå. Jag kan faktistk helt ärligt säg att jag kommer inte ihåg senast jag har haft en helg ledig.

Vilket får mig att fundera att vad gör man då när man är ledig en helg, jag har då ingen aning iallafall. Blev ett besök vid min sk arbetsplats denna gång som kund och inte som lagens långa arm, eller korta arm. Men så igen, vad gör man då vid en pubb om man inte dricker? Jag funderar allvarligt om mitt jobb som ordningsvakt skadat en. Vad gör man, jo där står man vid bardisken och konstaterar att x-antal personer har fått x-antal liter stimuleringsvätska i sig vilket resulterar i ett tillstånd som får mina hjärnceller att producera tanken : kanske det är dags för dessa människor att ta kvällen. Efter 10 sekunder slår det ju mig att jag är ju inte en i tjänst. Här står jag i civil kläder, inte med den sedvanliga pikétröjan och den gula skylten så alla skall kuna se vem jag är. Det andra som händer är att man ställer sig i dörren och kastar några dålig läppän åt kvällens ordningsvakt som hör till när man arbetar. Jag inser snabbt att jag vet inte hur man gör när man är ledig en helg, vilket får mig att fly till min bil som står utanför pubben och fräser iväg hem, för en gångs skull före klockan 12 en lördagkväll.

Vad möts man av när man stiger in genom husets dörr? 2 föräldrar som gör stora ögon och undrar vad man göra hemma. Det bästa av allt är att på bordet står en form och i formen finns en blåbärspaj. För ett ögonblick slår tanken mig att nu får precis varje person kalla handen från mig samt en onåbar  person eftersom telefonen är avslagen. Jag kan inte förstå hur underbart det kan vara att sitta och läsa lördagens öt på kvällen för första gången idag äta en bit paj och höra hur regnet sipprar ner på taket. det är lugnt och tyst och jag har inget annat ansvar än att se till att jag skall få lite mat i mig så att jag inte dör.

Jag kan inte heller minnas senast jag skulle ha suttit bredvid mina föräldrar för att se en sumpig lördagsfilm, som i detta fallet var en gammal James Bond.  Uppskattning är ordet jag letar efter. Tyst och lugnt och jag behöver inte finna mig i ett minsta bekymmer, förutom att då och då peta far i sidan för att hindra honom att somna i soffan.

Men för en gång skull får jag se mig som besegrad. yngst i hela familjen men orkade inte hela filmen till slut.


Fast ännu lever jag, lite sömn på detta och förhoppningsvis är jag en återställd människa imorgon.