Frassns

2011-08-07
01:03:20

still alive....
Klockan är halv 2, det betyder valomerkki vid pubben samt dags att förbereda sig för att agera kundernas föräldrar som lyfter ett varningens finger och säger att det är dags att söka sig hem. Men inte idag. Idag är dagen efter ett 10 timmars skift vid mitt andra arbete som jag har en lördag ledigt, väl behövd kan man väl säga. Idag är det inte jag som har ansvaret att vara den besvärliga person som  påminner en om att det är dags att gå. Jag kan faktistk helt ärligt säg att jag kommer inte ihåg senast jag har haft en helg ledig.

Vilket får mig att fundera att vad gör man då när man är ledig en helg, jag har då ingen aning iallafall. Blev ett besök vid min sk arbetsplats denna gång som kund och inte som lagens långa arm, eller korta arm. Men så igen, vad gör man då vid en pubb om man inte dricker? Jag funderar allvarligt om mitt jobb som ordningsvakt skadat en. Vad gör man, jo där står man vid bardisken och konstaterar att x-antal personer har fått x-antal liter stimuleringsvätska i sig vilket resulterar i ett tillstånd som får mina hjärnceller att producera tanken : kanske det är dags för dessa människor att ta kvällen. Efter 10 sekunder slår det ju mig att jag är ju inte en i tjänst. Här står jag i civil kläder, inte med den sedvanliga pikétröjan och den gula skylten så alla skall kuna se vem jag är. Det andra som händer är att man ställer sig i dörren och kastar några dålig läppän åt kvällens ordningsvakt som hör till när man arbetar. Jag inser snabbt att jag vet inte hur man gör när man är ledig en helg, vilket får mig att fly till min bil som står utanför pubben och fräser iväg hem, för en gångs skull före klockan 12 en lördagkväll.

Vad möts man av när man stiger in genom husets dörr? 2 föräldrar som gör stora ögon och undrar vad man göra hemma. Det bästa av allt är att på bordet står en form och i formen finns en blåbärspaj. För ett ögonblick slår tanken mig att nu får precis varje person kalla handen från mig samt en onåbar  person eftersom telefonen är avslagen. Jag kan inte förstå hur underbart det kan vara att sitta och läsa lördagens öt på kvällen för första gången idag äta en bit paj och höra hur regnet sipprar ner på taket. det är lugnt och tyst och jag har inget annat ansvar än att se till att jag skall få lite mat i mig så att jag inte dör.

Jag kan inte heller minnas senast jag skulle ha suttit bredvid mina föräldrar för att se en sumpig lördagsfilm, som i detta fallet var en gammal James Bond.  Uppskattning är ordet jag letar efter. Tyst och lugnt och jag behöver inte finna mig i ett minsta bekymmer, förutom att då och då peta far i sidan för att hindra honom att somna i soffan.

Men för en gång skull får jag se mig som besegrad. yngst i hela familjen men orkade inte hela filmen till slut.


Fast ännu lever jag, lite sömn på detta och förhoppningsvis är jag en återställd människa imorgon.

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: