Frassns

2011-06-05
23:16:50

Anger management
Jag funderade häromdagen hur ofta jag har varit arg i mitt liv. Nu menar jag inte sånhär arg för att ett prov har gott dåligt utan riktigt arg, fly förbannad, testosteronstinn, nästan på gränsen till att jag kan ta ordet flana med.  Så ärdet antingen är jag glad eller arg. Förstås finns det ju de dagar när inte humöret skiner och inte heller har man horn i pannan men jag tror de flesta förstår vad jag menar, om inte så kan ni skicka ett meddelande på facebook för att få en vidare förklaring.

Jag kommer att tänka på 2 gånger när jag varit riktigt arg i mitt liv, en nykter och en berusad fast dessa 2 är en annans historia. Hursomhelst så fösöker jag tänka mig en någonting som skulle få mig arg någonting måste finnas och jag kommer på en situation som jag ogillar eller som får mig att möjligen bli lite het, eller föresten 2 situationer.

Jag föreställer mig situation 1 : En person är besviken på mig pga av någonting, kan vara en värre sak eller en mindre sak, och eftersom man vill vara de flesta till lags så undrar man förstås vad problemet är. Till svar får man att ingenting är fel fastän man ser att någonting är på tok. Men om ingenting är fel så är ju allting bra eller? Iallafall utspelas situationen att personen är nerstämd/sur/tyst eller någonting annat av negativ betoningen, men trots upprepade försök att luska ut vad felet är så är svaret fortfarande att ingenting är fel, och allt annat blir olustigt och lider. Senare efter 6-7 H kommer det tillsist fram att det var nog någonting fel och så kommer allt fram... Vänta lite här nu, dethär får mig att se rött. Varför inte säga som det är direkt så att det går att reda ut istället för att sitta och tumma och nöta vilket resulterar i att dagen blir till skit för båda istället för att man skall kunna göra någonting bra av den, detta fenomen gör mig arg, prova om du vill.


Situation 2 : Jag och random person. En situation uppstår där det finns 2 val. Du väljer första alternativet och person 1 säger att bla bla ingen skillnad och tycker alternativ 1 är okej. Det visar sig sedan att person är sur och tvär erfersom jag borde med mina inre psykiska krafter ha kunnat analyserat eller grävt mig djupt in i persons hjärnceller och kommit fram till att person ville alternativ 2 egentligen. Detta kan liknas lite med situation 1. Men jag menar, jag är ingen tolk eller hjärndoktor eller tankeläsare och det lättaste vore att säg vad man vill isället för att säg motsatsen och förvänta sig att personen skall förstå att personen inte vill det. det är idiotiskt. Ungefär som om jag säger att någon skall slå mig och sedan är jag sur på personen för att den förstod att jag inte ville att den skulle slå. Detta får mig att bli arg, prova om du vill.





Och jag antar att ni som läser detta har träffat på såna här situationer också?









Kommentarer:
#1: Pia

Det var en kvinna inblandad i båda situationerna?! :D

2011-06-06 @ 00:55:04
#2: Daadi

Nej, jag syftar inte på någon speciell händelse i detta inlägg utan bara hur det kan vara, dock har jag blivit utsatt av detta från båda könen,

2011-06-06 @ 01:10:32
#3: E.

Ja såna där fasoner blir man aningen irriterad av!! Beteendet ifråga är väl nog vanligare bland kvinnor men jag har också stött på det hos män, eller åtminstone det du beskriver i situation 2. Själva fenomenet med att sura, vara tyst och butter och dessutom låta andra indirekt förstå att de är orsaken, utan att kunna säga vad som egentligen är fel är nog något av det mest irriterande i social interaktion. F*ck that shit.

2011-06-12 @ 22:18:28
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: