Frassns

2011-05-03
21:50:39

Märk för livet
Vissa händelser har märkt en för livet och kommer att följa med en även fast man innerst inne önskar att det aldrig har hänt. Det slår mig nu att runt 2:a klass i lågstadiet blev jag märkt för livet, eller någonting jag lyckades lindra under min tjänstgöring i mlitären. Jag tänker på ärtsoppa, min fiende, nemesis som har plågat mig och gått många strider till mötes. Lockelsen att de små gröna oskyldiga varelserna ligger lugnt och fridfullt på tallriken likt vågorna får vassen att gunga i takt till vinden och måsarnas rop och det kluckar i stenarna och hela den poetiska dyngan.

Hursomhelst har jag insett att man vid unga ålder tar till alla möjliga tänkbara sätt för att överleva, hjärnan slår på survival mode och det ända som snurrar runt i kroppen är blodet samt tanken på överlevnad. Nu var det nämligen så att under 1 och ca halvårs tid hade man lyckats undvika denna hemska ärtsoppa som blotta lukten fick mig att vela utföra harakiri bara för att alla andra skall slippa detta vidunder, jag syftar på maten och inte mig själv även fast jag kan vara ett vidunder ibland.

För att undivka en alltför tidig död försökte man föregå med det goda exemlpet att trots att man inte gillar ärtsoppa är man uppfostrad till ett bra barn med en rik barndom samt goda föräldrar, Därför står man där och bockar inför lärare elever och rektor, till höger vänster uppåt och neråt och vete gudarna om jag inte bockade åt de uppstoppade djuren som fanns i matsalen.

Trots tappra försök att undvika arseniken resulterade artigheten i ett eget  bord med tom egen lärare som övervakade ätandet med följande ord " ingen mat, ingen rast". Rast det viktigaste under lågstadietiden kan man bara inte missa. Med minimalmängd på skeden samt 3 djupa andetag och halvt gråt i blicken fördes skeden till tungan för att blott några ögonblick sedan finnas i kökets roskisk tillsammans med min frukost. Vid detta tillfälle märkte min övervakare, Fuhrer eller vad man vill kalla denne person att jag hade pinats nog för idag och det var dags att lämna matsalen, men det som hände i matsalen lämnade aldrig där utan följde med mig ända till den dagen då jag var på mitt första läger i militären och insåg att om jag inte äter ärtsoppan som bjuds så dör jag i den gropp jag grävt för att hålla utkik efter fienden, gropen som dessutom var halvfylld med vatten.


Jävla baljväxt!

Kommentarer:
#1: Pia

Nu måst jag berätta en historia!



Då jag jobba på dagis för 3 år sen så satt en kille brdvid mig under maten, han hatade ärtsoppa. När vi en dag fick ärtsoppa, sa jag till honom "ät en slev så du orkar resten av dagen". Han åt en slev trots att han verkligen inte gillade soppan. OBS OBS! Jag tvingade honom inte men sa bara den där meningen.



När vi följande vecka fick gröt, jag hatar gröt, sa samma kille till mig "ät en slev så du orkar resten av dagen". Jag fick precis vad jag förtjänade och blev tvungen att äta den där jävla sleven med gröt.



Så jag ska aldrig säga åt en unge att äta nåt som den inte gillar igen! ALDRIG!



Karma is a bitch!

2011-05-03 @ 23:43:47
#2: Claus

ärtsoppa rules

2011-05-04 @ 00:03:56
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: