Frassns

2011-05-31
16:41:30

"The world ain't all sunshine and rainbows"
För en tid sen fick jag höra av en person att jag har ett hjärta av guld, någonting som verkligen värmde mitt hjärta. Att få höra att man är speciell, på ett positivt sätt. Jag måste ju ändå påpeka att någon Jesus är jag ändå inte för alla har vi våra fel och brister. Men detta fick mig att tänka på lite, är jag för snäll, världen är ingen plats där solen alltid lyser precis. Att ge alla en chans att visa vad de går för är någonting jag anser att alla är värda, men att gång på gång ge en ny chans och få ett mindre önskvärt resultat leder till missnöje samt nedstämdhet.

Samtidigt som man får en inblick i faktiskt vilka som är ens vänner och som ställer upp för en i vått å tortt, är det då värt att satsa av min tid och försöka på andra som i princip utnyttjar den? Är ni ens värda min tid? Borde man lägga kalla handen till istället för att gång på gång ge en ny chans i hopp om ett bättre resultat fastän man inners inne är säker på att resultatet blir det motsatta till det önskvärda.

1 riktig vän ersätter x-antal surrogat vänner om ni förstår mitt uttryck. Hellre några få men nära en 100 bekanta.

Den bittra sanningen är att du borde själv vara en skitstövel eftersom majoriteten är det.

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: