Frassns

2011-11-30
23:40:47

man får vara glad emellanåt vol 1.
Långt borta i ett fjärran land, där finns en Daadi glad, psalm 73. Fastän det är höst och vår tid är fylld av död och motgångar så kommer de ljusa stunderna för att lysa upp vår vardag och förgylla vår tillvaro här och nu. Idag har mitt hjärta blivit fyllt av värme och glädje som hade raserats och rivits itu här i måndas som jag skrev i mitt senaste blogginlägg. Eftersom jag skrev orsaken till varför jag var arg så är jag väl illa tvungen att skriva om varför jag har blivit glad, även om det handlar till mesta del om snusk och förnedring.

idag var det alltså en sånhär dag att när jag vaknade så kände man att man lika bra skulle kunnat dra täcket över huvudet för att sova i hopp om en bättre dag och en bättre morgon. Det var en sådan morgon så att om någon människa som älskar morgnar och älskar livet skulle ha kommit in och hälsat morgonen välkommen och prisat Gud eller kommunen för det goda livet så skulle jag antagligen gjort lyckan kort för denne, jag är inte bitter.

Iallafall begav jag mig senare på dagen eller egentligen på kvällsidan till min ärkefiende,Nemesis, Kaj Sjöhäst för att umgås och visa att jag visst kan ta en förlust utan att skära mig själv i armarna för att få uppmärksamhet och tröst, inte bröst. I detta tillstånd av fredsfördrag myntas uttrycket revansh i mina öron och jag känner att blodet började flyta i mina ådror och mina förfader kallade mig till dett jag blivit född att göra nämligen försvara min heder och ära.

Extas var ordet, händerna skakade, blicken fokuserade, matchen introducerades av en sportkommentator som använder samma citat i varje match. Pucken släptes och orkanen Daniel munsalterroristen Fransén var lös och fräste över plan och motståndare. Det blev en seger, två segrar och tre och jag vet inte hur många men det blev tårtta på tårtta och om jag skulle haft diabetes så skulle den ha blivit botad. Jag har gottat mig i fiendens frutsration över förnedring och nederlag och jag har återtagit tronen som King of the Hill. Jag har återhämtat mig, jag är odödlig, tärningen är kastad.

dessutom har jag utsatt någon för facerape, jag är ond.


Nu vet jag varför kvinnor kollar på Sex and the City, samtidigt som jag skriver detta blogginlägg så sänds ett avsnitt att detta och varje gång jag kollar upp för att ta en paus så pratas det om snusk, handlar om snusk eller rentav utövas snusk, fy på er.

2011-11-28
23:37:24

man får vara arg heila tiin volym 1.
En måndag planerad att bli en måndag i duktighetens tecken. Det började med en alltför lång sovmorgon följt av det obligatoriska gubbkaverase i skolan som brukar räckar sisådär 2-3 timmar, å då talar vi i minsta laget. Iallafall var det trevligt att diskutera och dra historier som ej lämpar sig för sådana människor som tycker det är ohyfsat att prata om wc-papper.
Nåväl efter att gubbarna insåg att det var dags att göra nytta insåg jag även att detta var inte meningen och hela planeringen hade gått snett, ungefär som kajs kandidat. Iallafall tog jag mig till sist i kragen, hävde en kaffekopp på blanka 4 sekunder och lät inspirationen och fantasi flöda för att analysera min intervju, som vanligt stöter man på hinder i den akademiska världen, saker och ting som man tänkt går inte i praktiken fast det låte bra i huvudet och man lämnar efter i tidsplaneringen, i mitt fall var det facebook som drog ut på tiden.
Efter hårt slit kommer den rättmättade belöningen  och jag tyckte jag hade varit duktigt och förtjänat ett riktigt hårt gympass. Det gick skit.
lite bitter och inåtvänd efter den lite misslyckade dagen återvände jag hem ihopp om att få ladda in några biffar för att sedan bege mig till Kajs för att äga ut honom i Nhl och förgylla de sista timmarna av min måndag. Det är nämligen så att jag har en tendens att alltid vinna och låta endorfinerna flöda genom min kropp men jag småler i mjugg för mig själv, en säkerhet som alltid muntra upp.
Men ta mig fan om jag inte förlorade idag, jag förlorade inte en match utan alla, precis varje en. Och dessutom inte sådär jämt typ 1-2 utan allting var ungefär som när Finland slog Sverige med 6-1, utklassning och förnedring till allra högsta grad. jag ingick i ett tillstånd av barndom och hade gärna  velat ligga på golvet och vagga sakta fram och tillbaka och långsamt insett att det hela bara varit en mardröm. Detta spel som jag med säkerhet brukar vinna en säkerhet för mig hade raserats. Jag kände mig lika osäker som man gör i Carl-Axel Bjons sällskap när han varit utan snus i 1 dag, man vet inte riktigt om han är riktigt kabapel att klassas som myndig och ha rätten att bestämma över sig själv, precis så kände jag mig. Sedan kom raseriattacken, det är inte möjligt, att spela spel är inte bara för att det är roligt, man gör det för att vinna för att sedan triumfera mot förloraren och håna honom för att han har för feta fingrar för spelkonsolen..
Nåväl som man brukar säga att när det är som allra mörkast så är miraklet som allra närmast. I mitten av ångestens topp hittade jag mig själv, spände ögonen i min motståndare, greppade kontrollen och bestämde mig för att ge allting i denna sista match, må det bära eller brista men jag tänker inte ge mig. Det hela började härligt, ett snabbt mål från min sida och jag kunde inte fått en bättre start, visserligen gjorde Kaj ännu ett mål men det var ingenting som fick mig ur balans för jag hade ändå kontroll över spelet. 2:a halvlek var min, otaliga skott på Kajs mål, jag kontrollerade pucken och  det var bara en tidsfråga innan det skulle bli ett till mål till min favör. Det blev dock inga mål och 3:de perioden skulle vara den period då jag avslutade det hela för att sedan gå hem som segrare. Men döm om min förvånging när fågel Fenix reste sig ur askan och tryckte till riktigt ordentligt. Tack och lov så hade jag Finlands stolthet Kiprusoff i målet som räddade mig ur mångtalet farliga situationer innan jag fick ordning på spelet och kunde vända spelet till min fördel ännu en gång för att kunna smeka in pucken mellan benen på den fula målvakten som försvarade andra laget. Men det var hårt och näst intill omöjligt och sekunderna flög iväg och det lutade mot förlängning.....
Förlänging, det jag hade hoppats på, då ett enda mål avgör hela matchen och mina nerver var ännu i gott skick och jag misstänkte att min motståndare var lite nervös för att jag hade återhämtat mig så efter alla nederlag, stunden av triumf till min ära, jag önskar att det kunde ha varit så men....
Såklart när de e 12 sekunder kvar så kommer det en förbannad spelare vid namn Talbot och skjuter in pucken.... TALBOT!!! det är en skitbil som inte produceras längre, inte en ishockeyspelare. Murarna rasade och jag var åter i tillståndet av fetma och ångest.
jag kommer att återhämta mig en dag, jag kommer att komma tillbaka starkare och bättre än någonsin och då skall någon få se på fan anamma.! men de e inte idag....

2011-11-27
22:36:58

en sorts Deja vu
Deja vu, någonting som när man upplever en sak så inser man eller får känslan av att man har upplevt tidigare. En lite liknande sak har jag upplevt. Fredagen var en trevlig dag, det började med Öpu kurs där man satt och hörde om salutogen hälsa i 4 timmar och sedan han jag hem för att trycka in någon korv gryta som man gjort tidigare på dagen, för en gångs skull lyckades jag bra med det.
Efter att ha ätit och kollat det obligatoriska facebook så blev det dags att arbeta för att göra samhället en stor tjänst genom att arbeta vid sidan av studierna. detta bestod av ett från 22-05 skift som var väldigt trevligt, Freaky Friday är väl ett ord som beskriver den dagen ganska bra. Överlevde gjorde man ännu en gång och en lättnadens suck kunde jag dra när jag traskade hem i hopp att få sova iallafall 2 timmar innan jag skulle upp till Morgonens öpu kurs som började kl 9, yippie-kay-yay.
Jag hade iallafall tur att när jag insåg att jag måste få sömn så fort som möjligt för att ta tillvara de få timmar jag kan få så kunde jag inte sova så det resulterade i att den maximala sömnmöjligheten blev 50 %. Att vakna med en så liten sömnkvot är ingenting som var trevligt, Jag var iallafall ingen hjärndöd zombie som gick runt ilägenheten utan att riktigt veta vad man skall göra eller vad man ska börja med, jag tänkte hela tiden, jag vill gå tillbaka i sängen.
Det hela blev ännu bättre när jag kom utanför huset då det var kallt mörkt och blåste så mitt tankesätt ändrade ännu än gång, det blev " jag vill gå hem", som faktiskt snurrade i huvudet hela dagen. Tack universitetet för att de hade upp caféet och jag måste ha varit deras bästa kund eftersom deras kaffekonsumtion sköt i höjden, man skulle ha haft aktier i det goda kaffet.
Iallafall lärde jag mig väldigt mycket under denn dagen och såg fram emot att få fara hem och sova, men jag skulle först få sova efter att ha kört hem till Jakobstad. Det är roligt att köra bil när man är trött.
Iallafall nu kommer jag till min huvudsakliga mening efter att ha uppehållit er med en massa onödigt dravel som ni egentlige kunde ha hoppat över men tack iallfall för att ni läste allt föregående.
det var nämligen så att jag somnade sittandes på en stol utan att veta om att jag har somnat. När min far väckte mig och berätte vad som hänt så slog det mig att detta hände även i militären en gång i tiden dock att det kunde hända varsomhelst bara det fanns tid till att sova så somnade man utan att man visste om att man somnade, till skilnad från när man skall sova på natten då man har som avsikt att sova.
Jag är en ponnyskötare.

2011-11-20
04:47:03

Världens bästa ordningsvakt
Under min karriär som ordningsvakt ca 3 år har jag fått höra då och då att jag är den bästa portsaren som just de har träffat på, tillika har jag fått höra att jag är en skitstövel som inte bryr mig om nån utan bara om arbetet. Tex idagg efter kvällens skift, jag borde inte blogga utan jag borde kasta mig i säng så att jag inte snarkar bort hela söndagen, men är man inte trött så kan man inte sova, enkel filosofi. Dessutom har jag inte bloggat på gud vet när vilket har gjort att jag har haft lite dåligt samvete tillika.  Jag har glömt bort min blogg, jag borde straffas.
Iallafall ikväll fick jag höra att jag är den trevligaste och bästa portsaren av en person, enligt honom är alla andra portsare idioter och sura men jag är tydligen annorlunda. Tyvärr har jag lärt mig att som ordningsvakt är du i somligas ögon en total idiot eller så är du den bästa, det beror bara på vilket beslut du har gjort åt dessa personer, om det har haft negativa följder eller positiva följder. Det är vad jag gör inte hur jag är som person som i kundernas ögon avgör om jag är en dålig eller bra människa. Om jag säger åt en kund att tyvärr du är för full och kan inte komma in så är jag i 99% av fallen en dålig människa en skitstövel, samt en som njuter av att inte släppa in människor. Om jag då säger att personen är full men att om han lovar att inte dricka någonting så kan vi pröva så 99% av fallen är man då igen den bästa portsaren som finns.
Visst nu drar jag inte alla över samma kam här och säger att vi alla agerar efter regelboken. Vissa använder mera våld än vad situationen kräver, andra har rasistiska åsikter, somliga tycker illa om finlandssvenskar, och vissa gillar att ha makt över andra.
Vi försöker göra ett bra arbete men ibland gör man ändå fel, och vad är vi? Vi är människor och det är naturligt att vi gör fel. Lär dig av dina misstag.....