Frassns

2011-10-25
21:10:02

Daddas tråkiga moralfunderingsstund
Låt mig få fråga dig en sak, Är du en god människa? Skulle du säga att du är en god människa? Låt mig få berätta en historia för dig.

Det var höstdag i Jakobstad och det mörknade redan fast klockan inte hunnit slå 6 ens. En något stressad Vasastuderande med bilen full av mat, kläder, skolarbeten och ett något sk tight tidschema, hade full fart på och hoppades på att hinna till Vasa innan det blev kolmörkt samt ett litet hopp om att hinna få klart ett arbete innan deadline samma kväll.
Utanför Prisma vid trafikljusen var det fullt av bilar och i all brådska var det naturligtvis röttljus. Denna resenär trummade på ett stressat sätt på ratten och förberedde sig genom att lägga i 1ans växel och lätta lite på kopplingen. Strax innan start skymtade han ungefär 100 meter framför sig en svart väska som låg på vägen och väntade på att bli överkörd. 2 alternativ fanns : lämna väskan som alla andra, eller ta upp väskan och föra den någonstans, exempel polisen. Samvetet sa att någon kan behöva väskan och det var lika bra att ta upp den.
Eftersom väskan hade en ägare så kanske det stod ägarens namn i väskan. inte bara namn och telefonnummer fanns i väskan utan även en plånbok. Det enda rätta var att ringa till ägaren och anmäla att väskan samt plånbok var försvunnen. Det råkade sig passligt att ägaren fanns i närheten eftersom hon hade varit i staden och handlat och var nu påväg hem men var ännu i staden.
Det blev bestämt ett möte vid en bensinstation i närheten för överlämning av egendom. Det var en äldre dam som hade glömt väskan på biltaket när hon hade tankat bilen. Den äldre damen var väldigt tacksam och ville ge en symbolisk summa som tack, men överlämnaren sa att det räcker bra så här och hoppas att hon någongång får chansen att göra någon annan väldigt tacksam och glad. Då blev hon rörd och brast ut i tårar och sa
- Du är en god människa, jag ser det i dina ögon.
Denna historia inträffade alltså när jag var påväg till vasa efter en välspenderad helg i Jakobstad. Att få höra att man är en god människa och se att man faktiskt gör någon väldigt tacksam och glad är någonting som inte händer varje dag och det fick iallafall mig att känna mig bra inombords. Men någonstans mellan Vasa och Jakobstad slog en otäck tanke mig, Är jag egentligen en god människa?
Handlingen jag gjorde, nämligen att övelämna väskan tillbaka till ägaren var god, men gör det mig till en god människa? Det är ingenting jag gör varje dag men för mig var det en självklarhet att lämna tillbaka väskan.
God eller Ond? Visst gör jag saker som man inte borde göra eller inte menar att göra men tillika gör man saker som glädjer andra och man ser lycka och tacksamhet.

Jag tror att det är samvetet som avgör, visst kan man göra onda handlingar men sedan känns det innuti att man har gjort fel och man ångrar sig eftersom man vet att man har gjort fel. Hursomhelst kan vem som helst komma och säga till mig att jag är en dålig människa eller en bra människa eller att jag gjort rätt eller fel men i slutändan anser jag att :
The only one who can judge me is God.

Kommentarer:
#1: A

Daadi, he finns goda handlingar och he e de som gör en människa god. Ingenting eller ingen kan avgöra om en människa e enbart god eller ond, för i åtminstone de flesta av människor så finns båda sidorna. Men vad man kan göra e att försöka att bara uppmuntra de goda sidorna, precis som du gjord ikväll. Även om de för dig e en liten sak så lovar jag att du gjorde damens värld lite ljusare, gladare och finare. Och int bara för en kväll.

2011-10-25 @ 23:19:37
#2: Karolina

Jag tror att vi alltid har ett val och vi kan välja vad vi gör, som du skrev att du kunde ha kört förbi väskan men du stannade :)

2011-10-25 @ 23:39:52
#3: Daadi

Yes, tack för dina funderingar Anna. Känns bra att få en annans åsikt

2011-10-25 @ 23:47:39
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: